Panikångest.

Här om natten var inte spökena snälla mot mig,det var det värsta på länge faktiskt. Som tur är har vi en gammal och erfaren mentalsköterska som granne på Åsvik.Som jag kunde prata med sedan,hon kom sedan och frågade hur jag mådde innan hon åkte hem. Tur att det finns snälla människor.Sedan har spökena kommit och gått lite grann,men nu känns det ok igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0