Panikångest.

På något sätt känns det lite lugnare nu,när jag har erkänt för mig själv och för omgivningen att skiten har kommit tillbaka.Har naturligtvis kännt på mig att det skulle hända. Jag känner igen mig så väl,får attacker i de situationer jag alltid fått attacker i förut. Ångest för ångesten kallas det,men vad värre är så hjälper det föga att vara påläst. Jag kan inte ta till mig det jag lärde mig på KBT just nu. Det är lätt att vara efterklok,men jag skulle ju ha sökt hjälp tidigare,och inte pressat mig och fekat förstås. Nu är det sen kväll och då känns det alltid lugnare,sängen är min bästa vän just nu. Och så Danne förstås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0