Ibland liksom hejdar sig tiden en stund.
Sent igår kväll fick jag reda på att en vän hade råkat ut för säkert det värsta som en mamma kan drabbas av.Hennes son bara 17 år hade tagit sitt liv,lilla vän fanns det verkligen ingen annan utväg?
Jag har förstås tänkt mycket på min vän,och vad hon nu tampas med.
En stor eloge vill jag ge Pernilla vår fritidsledare här i Sorunda som har extra öppet på fritidsgården ikväll,dit alla är välkommna gammal som ung,för att få prata och tända ljus för sin skolkamrat.
Så det har gått lite på halvfart idag kan man säga,och så tänker man på att man ska ta vara på tiden när sånt här inträffar.
Jag fick ta skeden i vacker hand i dag och ringa till min handläggare,hon hade uppmuntrande saker att säga(otroligt med en handläggare som bryr sig).
Men så var det då kapitlet the boss,jag säger då det.
Fortsättning följer.Fick tid till Carema hjärnhälsan idag så jag kan börja min KBT igen alltid något.
Nu sitter jag här och väntar på att nagellacket ska torka.
Kommentarer
Trackback