konvaljev.blogg.se

Ja det är en lång historia,orkar du lyssna? Det hela började när jag var ca 20 år.En helt vanlig dag,vi satt på föreläsning på jobbet,plötsligt började hjärtat skena,jag kände mig yr,fick svårt att andas.Trodde jag skulle dö. Jag trodde att jag var fysiskt sjuk,och gick ner till jourmottagningen,tur i oturen var att läkaren där direkt fattade vad det handlde om(men det gjorde inte jag)Så här efteråt kan man skratta åt det.Han sa att han skulle skicka en remiss till psyk. Jag tyckte och sa att gör du det för imorgon är jag död. Under många år hankade jag mig fram med mediciner,utan mediciner. 1995 fick jag min älskade dotter Signe,vilket jag inte trodde kunde vara möjligt för mig som jag mådde. Graviditeten var helt kanon,har nog aldrig mått så bra.När Signe var sex månader brakade allt igen.Jag fick en depression,med mycket panikattacker. Jag blev inlagd på ett helt suveränt ställe Minisjkhuset. Där fanns allt som man kan tänka sig,och jag fick hjälp. Hjälp till att klara vardagen med min lilla dotter,hjälp tillbaka till livet. Och här är jag nu många år äldre,med en dotter som är den finaste tonåring man kan önska sig.Och med empati,förståeles,insikt och styrkan över att jag aldrig dömmer folk.Försöker hjälpa till där jag kan. Så gott folk med panikångest! Det finns hjälp,och även om ni inte tror det när det är som djävligast så kommer ni att komma ut ur striden,mycket starkare än nånsin.