En ständig oro.
Av ständig oro för stort och för smått.Jag blev allt mer en igelkott.
Gott folk som klampar på min väg förbi,de viskar ofta hysteri.Och några talar om stämmning,och de moderna om hämmning.Gott folk må prata,vad helst de vill.Mej kryper ingen för nära till!
Jag har en fullgod repertoar av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten,fast jag är konstig och liten.
Ja konstig är jag i övermått,och en besynnerlig igelkott.Ty dessa spjut som jag sträcker ut.Har genomborrat mej själv förut.
Så jag ber er vänligen gott folk.Låt mej vara!
(Nils Ferlin)
Kommentarer
Trackback
