En ständig oro
Av ständig oro för stort och smått.
Jag blev allt mer en igelkott.
Gott folk som klampar på min väg förbi,de viskar ofta hysteri.
Och några talar om stämmining,och de moderna om hämmning.
Gott folk må prata vad helst de vill.
Mig kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar av triks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten,fast jag är konstig och liten.
Ja konstig är jag i övermått,och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut,har genomborrat mig själv förut.
Så jag ber er vänligen gott folk.
Låt mig vara!
Nils Ferlin
Kommentarer
Trackback
