Det är vackarast när det skymmer.
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer,ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden,över markens hus.
Allt är ömhet,allt är smek av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära,allt är långt ifrån.
Allt är givet
Människan som lån.
Allt är mitt,och skall tagas ifrån mig,inom kort skall allting tagas ifrån mig.
Träden,molnen,marken där jag går.
Jag skall vandra,ensam utan spår.
Pär Lagerqvist.
Kommentarer
Trackback
